Jag fann en gammal bekant på en sida på nätet. Hon hade skrivit en så fin dikt som hon själv funnit i en tidning och jag börjar uppskatta dikter så här kommer den:

" Du behöver inte må bra

för att duga inför mig

jag älskar dig när du mår dåligt med

Du måste inte le för min skull

Din smärta skrämmer inte mig

du skänker mig glädje bara genom att vara

Du behöver inte bara stark inför mig

jag värderar dig inte efter hur du ser ut

eller brist på energi

Du behöver inte bygga upp masker inför mig

jag lär ändå missa dem

och bara se dig som du är ändå

Du är bra som den du är

du är vacker även de dagar

när du själv bara tycker du är till besvär

Du behöve rinte göra dig till för mig

älskade vännen

För mig är du fin som du är"

Personen som hade detta på sin sida är en person som jag har den högsta respekt för och värderar enormt högt och hennes funna dikt handlar inte om kärleken till en man som man kan tro. Ni som känner mig närmare än så ser nog skillnaden :)

Ni som inte gör det, se det som en fin dikt!

Kram